Nu är man tydligen "vuxen" !
Tog studenten i fredags, va skönt det kändes men samtidigt lite sorligt. Lämna alla vänner som man har slitit och kämpat med varje dag i tre år. Skolan vart nästan som ett andra hem, ett hem från hemmet liksom. Allt finns ju egentligen i skolan, vänner, mat, datorer och någon som tjatar på en, så bekvämt! Men nu ska man börja jobba och tjäna pengar på riktigt, det är väl skönt i för sig att tjäna lite pengar, men det känns väldigt jobbigt när folk påpekar att "nu är du vuxen, och nu ska du bara jobba i 45 år". Jag menar, för mig har livet precis börjat! Jag vill inte höra att jag är vuxen och i stort sätt ska jobba resten av mitt liv. Vill hellre höra något som typ "tänk hur kul du kommer att ha nu när du slipper plugga"... eller något. Något uppmuntrande, det där orsakar enbart ångest. Inte för att jag inte tycker om att jobba för det gör jag, jag gillar verkligen mitt jobb. Men det känns som så lång tid. Om 45 år har man liskom gjort allt man ska, och har förmodligen barn, barnbarn och någon jobbig gubbe som tjatar på en! Är allt för ung för att tänka på sånt. Tar en dag i taget och njuter!!! 
Passar på att visa en liten bild också.. Enjoy!
