emeliefight

..Ibland känns det lite som det. Visst så har jag det faktiskt jätte bra, men ibland känns det som om jag önskar att allt är så perfekt så att jag "ritar en bild" av att allt är perfekt. Egentligen har jag absolut ingenting att klaga på, jag menar folk har ju värre beskymmer än vad jag har.. och här sitter jag och klagar på ledighets noja och what not. Men man får faktiskt göra det, trots vad folk påpekar. För ens egna beskymmer/problem är ens egna problem. Man kan inte jämnföra problem med andra, för vi alla har våra bördor att bära. Visst finns det dem som aldrig får några problem eller så.. men samtidigt så finns det dem som är riktigt olyckligt drabbade och enbart får problem med sig. Livet är allt bra konstigt måste jag säga.

Trots att jag har det väldigt bra, så finns det så mycket som jag skulle vilja förändra. Vill så mycket med mitt liv, men har ingen aning om hur det ska gå till eller vart jag ska börja. Känner att livet tickar i väg och jag har inte gjort något med mitt liv. Visst, har en bra utbildning och gör väldigt mycket bra på jobbet. Och jag har världens bästa vänner som betyder allt för mig. Men..jag vet inte. Har bara en känsla som jag inte kan bli av med. Känner mig fast, men jag vill vara fri. Och någonstans måste jag börja, frågan är bara vart?