Sjukaste reaktionen ever, man jävlas helt enkelt inte med någon som är rädd...
Jag måste berätta om min panik igår. Jag, Matilda och pappa sitter i köket. Och jag vet att det är en spindel där, men tyckte det var okey eftersom den var så långt borta. (Har fobi för spindlar). Då går han dit och börjar kolla på den, och det slutar med att han tar den i handen och sätter sig på stolen brevid mig. Och jag sitter längst in mot fönstret...
Så jag hoppar i princip upp på fönsterbrädan och börjar gråta och skriker på honom och börjar nästa hyperventilera. Och vad gör han? Står kvar med den där spindeln ett bra tag. Men till slut så går han åtminstonde ut med den. Det är ju en aning elakt att göra så mot någon som har fobi för spindlar, men han tycker bara att jag e töntig och fattar inte att jag är rädd på riktigt.. och därmed jävlas med mig.
En vacker dag om någon gör så där mot mig så kommer jag säkert inte ens kunna kontrollera mig. Utan bli arg istället. För det vart jag igår också, jag vart arg men var för upptagen med att hålla koll så att han inte skulle lägga den på mig. Och Matilda tyckte att det var lite kul, (Inte det han gjorde, utan min reaktion), och det förstår jag faktiskt att hon tyckte. För jag hade nog också börjat skratta om någon reagera så som jag gjorde.. haha. 
Så där såg jag nog ut..
